Jag kommer tillbaka med lite funderingar kring träning och tävling i detta Tips och Idéer.
Efter att ha varit och tittat på några större tävlingar, dömt att antal tävlingar och genomfört ett antal clinics och enskilda lektioner med ryttare har jag valt ut några saker att resonera kring. Jag har förstått på responsen på mina Tips och Idéer att de läses av ganska många. Kul!

Hur kan man träna inför tävling?
Det jag menar med detta är –”hur kan prestationen under tävling bli lika bra som under träning, eller till och med bättre?”.
Det kanske hade varit bättre om en idrottspsykolog uttalat sig, men jag vill ändå resonera kring det.
Jag är själv inte en utpräglad tävlingsmänniska. Jag tävlade intensivt under 25 år. Nästan all fritid ägnades åt detta (på gott och ont). Under fyra olika årtionden tävlade jag på SM-nivå (fick medaljer också!) med fyra helt olika hästar (inte samtidigt!), men kan ändå säga att just tävlingsmomentet lockade mig inte mest. Varför? Jo, jag hamnade ibland i den situationen på tävling, som många säkert känner igen sig i, att jag presterade 75 % när jag kom in på banan. Jag avundas några av de tränare som jag ser tävla som kan höja sig på tävling. Ibland (ganska ofta!) kändes det toppen och då var prestationen nära 100 % av vad jag och hästen kunde prestera, men varför inte varje gång?
Jag träffar många ryttare som hamnar i samma situation som jag och ibland ännu värre. Fjärilarna i magen är stora som fladdermöss!

Fokusering
Fokusering på rätt saker är säkert en väldigt viktig del. Att fokusera (tänka på) positiva saker inne på tävlingsbanan och inte på de eventuellt negativa som händer eller tros komma att hända, är viktigt. När solen skyms lite bakom ett moln (bildligt talat) gäller det att tänka på att solen håller på att bryta igenom, inte att –”nu blir det snart regn!”.

Skapa inte mer press än du kan hantera
Ett faktiskt förhållande jag märkt är att många sätter större press på hästen inne på banan jämfört med utanför (på framridningen eller under träning). Detta kan ske på olika sätt som jag kommer till lite senare.
Att komma ihåg är att tävlingsbanan och tävlingsmomentet i sig sätter stor press på många hästar (och ryttare). Om man då lägger ihop ryttarens ökade press med vad miljön sätter för press på hästen, kan den totala pressen på hästen bli mer än vad ryttare kan hantera. Det måste pysa ut någonstans och det blir i ett beteende som upplevs som en olydig eller ouppmärksam eller het häst eller att all bjudning försvinner (mitt eget mardrömsmoment på tävling kunde ibland vara spin som kräver mycket bjudning).

Lydnaden är viktig
Att kräva lydnad (för att få ett bra samspel) behöver inte innebära att öka pressen, det kan vara att göra tvärtom ibland.

Vad kan jag inte påverka?
Miljön på tävlingsbanan, utformningen, kan jag inte påverka som ryttare. Exempelvis publiken, domare och annan banpersonal, högtalare, hinder. I vissa fall kan jag påverka hur nära jag rider dessa ”objekt”. Pressen från objektet avtar ofta snabbt med avståndet och hur jag närmar mig kan också påverka. Rakt på, istället för lite snett förbi, skapar ofta mer press på hästen.
Vad kan jag påverka?
Jag kan påverka vilken prestation jag kräver av hästen. Oavsett vad domaren har tänkt sig att jag ska utföra med min häst, ligger beslutet ändå hos mig som ryttare om jag ska göra det som var tänkt eller välja en ”enklare” modell för att behålla kontroll och därmed samspelet. Vad tror jag att vi kommer att klara av?
Ibland kan det vara så enkelt som att vänta när tillfälle ges i början eller mitt i ett mönster och låta hästen slappna av, utan att bli diskvalificerad. Att inte ha för bråttom är viktigt. Stress ökar pressen.
Farten jag kräver av hästen i olika gångarter eller moment påverkar pressen på hästen.
Uppstår en situation som jag inte kommer att reda ut när jag rider på en hand, kan lösningen vara att snabbt besluta om att ta tyglarna med två händer och därmed bibehålla kontrollen och samspelet. Det kostar 0 poäng i slutpoäng, men ger en positiv erfarenhet till nästa tävling.
Det kan vara att genomföra mönstret i en, för mig enklare gångart (mindre press).
Det kan vara att lätta lite på tygeln utan att tappa kontakten, istället för att ta åt sig tyglarna när det börjar ”osa hett”.
Det kan vara att ta av sig sporrarna inför tävling för att kunna använda skänklarna mer (krama om) och detta kan ge en trygghetskänsla hos hästen.
Och framför allt; ANDAS!
Byt inte utrustning precis innan tävlingen. Pressen kan öka på hästen eller osäkerheten.

Vissa saker av det jag tog upp innebär diskvalifikation eller 0 poäng i slutpoäng, men kan ändå vara det klokaste beslutet på lång sikt. Många hästar får obehagliga erfarenheter av tävlingsbanan genom att ryttaren tappar kontrollen. Det kan leda till att den blir ”show smart”.

Förmåga att läsa av hästen är viktigt
För att kunna ta rätt beslut inne på banan gäller att man har förmåga att läsa av hästen i de situationer som är på väg att uppstå eller uppstår. Man kan inte bara rida in och göra som man brukar, ridning handlar alltid om nuet och att bibehålla kontroll och samspel hela tiden. Beslut måste fattas av ryttaren, en del på intuition, en del efter att ha gjort ett medvetet övervägande (exempelvis –”jag tar med två händer nu!”).
Andras (domarens, publikens, tränarens, mammas, pappas) förmodade förväntningar bör nog lämnas utanför banan. De leder oftast till tappad fokus och onödig stress.
Rid med den egna förmågan, just nu, som utgångspunkt.

Träning/övning
Träning, eller övning som man säger i andra sammanhang, ger färdighet. Självklart är det så. Tränar jag mycket blir både jag själv och hästen säkrare på vad som ska utföras.
Mycket av det jag gör ska sitta i ryggmärgen, då hinner det inte komma mörka tankar om regn!

Men, det absolut viktigaste är att det ska vara roligt att rida och tävla, både för häst och för ryttare!
 

Hör gärna av Dig!

Staffan Ljunggren