NRHA:s domarutbildning (National Reining Horse Association)
Tyvärr har det tagit lite lång tid mellan nr 14 och 15, men det beror på att sommaren är en hektisk tid och mycket ska hinnas med, men nu kommer nr 15!
I tidigare Tips och Idéer nämnde jag att jag tittat på NRHA:s bedömningsvideo. I januari deltog jag i en NRHA-utbildning (NRHA seminar and school). Jag känner mig bekräftad. Den skepsis jag känt när jag pratat med några (enstaka) clinicdeltagare om hur de blivit ”skolade” i reining har varit befogad. De ryttarna har varit (är?) fel ute när det gäller hur de tror de kommer att bedömas av NRHA-domare (och hur de kommer att kunna utveckla sin reining). Det är viktigt hur hästen arbetar och svarar på ryttarens hjälper. Den grundläggande träningen måste ligga rätt för att resultatet ska bli en ”70-ritt” (correct på reiningspråk) eller högre.
Jag berör den bild jag fick, på vad man vill se. Jag går inte in på domartekniska frågor om antal straffpoäng eller så.

Utbildningen som genomfördes var bland det bästa jag deltagit i!
Den var konkret, ”pang på rödbetan” – vi fick börja träna bedömning direkt, man förutsatte att vi var där för att bli domare, frågor från oss deltagare välkomnades under resans gång hela tiden, budskapet var BRA HORSEMANSHIP.
Man betonade också att NRHA:s domarkommitté lägger nivån på bedömningspoängens värde i förhållande till prestationen. Detta fick vi träna mycket på; + ½ poäng på en del i mönstret ska vara lika mycket värt över hela världen oavsett domare och reiningtävling.
Testet för oss som var där som ”lägsta” nivå domare (Continental judge) bestod av ett teoriprov på regelboken (50 frågor på engelska), ett stort antal (20 tror jag det var) videosnuttar med straffpoängsfel som skulle identifieras av oss och poängsättas samt 2 x 10 ekipage på video som skulle dömas i sin helhet. Toleransen var + eller - ½ poängs skillnad i förhållande till domarkommitténs bedömning (facit). Gissa om man var trött efter denna dag! Pressen upplevde jag som mycket större här, än att döma en riktig tävling!

Som jag skrev inledningsvis kände jag att NRHA:s budskap till domarna kändes helt rätt i mina öron. Som många säkert känner till har det varit stora problem med utvecklingen inom andra tävlingsgrenar och jag hade lite farhågor om att även reiningen började urarta (lite hårt sagt). Jag tyckte mig se tendenser i Sverige bland annat. Förhoppningsvis blir dessa tendenser en parentes i utvecklingen i Sverige av western ridningen i allmänhet och reiningen i synnerhet.
I USA (NRHA) resonerar man så, att de som tränat fel kommer inte till final. Och det är säkert så, där. Resonemanget fungerar ju bra i tillämpning om konkurrensen är på topp. I Sverige kan ”feltränade” hästar placera sig högt (tillräckligt bra) beroende på just brist på konkurrens. Flera av de bästa ryttarna har inte tillgång till det bästa hästmaterialet och på kort sikt slår det fel. Många ryttare som vill lära sig reining startar upp på fel spår, men de kan ändå hamna tillräckligt bra med en talangfull häst, för att vara nöjda. En 68 - 69-ritt i Sverige kan mycket väl innebära vinst. Däremot är grunden så fel att de aldrig kan komma upp i nivå (plussidan) med de bästa i Europa/världen.
Man var väldigt tydlig från NRHA:s sida. Man citerade grundarens ord hela tiden under kursen när vi skulle döma/värdera en ritt:

-"To rein a horse is not only to guide him, but to control his every movement.
The best reined horse should be willingly guided or controlled with little or no apparent resistance and dictated to completely”

Om hästarna rids på lös tygel eller lite mer “bridled up” spelar ingen roll så länge man uppfyller det som står ovan. På de ryttare som rider med väldigt lösa tyglar ska man som domare se upp med galoppen; är den korrekt 3-taktig eller 4-taktig eller oren på annat sätt? Många hästar som rids på för lös tygel hamnar lätt i 4-taktsgalopp och ska dömas ner.
.
Det är viktigt att hästens villighet (bjudning) speglas i ritten.
I diskussioner om olika bedömningar återkom lärarna till –”Vad tycker du som horseman?”
Var det ”willingly”?
”Body positioning”, d v s att kontrollera hästen innan galoppfattning in i volten. Detta kan upplevas som lite negativt när man tycker att hästen står och trampar lite fram och tillbaka, men är inget stort fel (-½) om det innebär att hästen gör en bra galoppfattning och att det inte tar alltför lång tid. Den som klarar att ta en bra galoppfattning utan påtaglig body positioning får bättre poäng.
En annan sak som man tryckte på var att hela mönstret bedöms, inte bara de spektakulära momenten. Exempelvis inför ett stop och en roll back så är det en ganska lång anridning i ¾-volt eller ½-volt. Denna del i ridningen väger in tungt i den boxens bedömningspoäng, inte bara stoppet och rollbacken.

Slutligen. När man tittar på ekipagen (de bra) i bedömningsritterna noterar man att nästan alla har skidboots, ryttarna sitter i lodrät sits (även i stoppet!) och bra balans, väldigt få flaxande, framkörda skänklar i exempelvis stoppen. Alla hästar spinner på rätt bakben. Positivt! Dessutom kunde man se många olika typer av hästar i samma klass.

Jag rekommenderar kursen starkt
.
Vaddå? Hur det gick för mig? Jag klarade examinationen och har mitt NRHA-kort. It feels great!

Hör gärna av Dig!

Staffan Ljunggren